Välkomna!



Älskar ni också hundar? Lever ni med hund eller önskar ni göra det? Hur ni än förhåller er till hundar så finns det säkert något i min blogg som är läsvärt.


lördag 22 augusti 2015

Hundar

Hundar i alla former, storlekar och färger vi älskar dom alla. Men ofta har man en eller par favoritraser som man fastnar för. Jag har haft whippetar, gårdshund och pudelblandning och alla har varit olika till sättet. Personligheter har alla hundar även inom samma ras men man kan ändå hitta rastypiska beteenden. På facebook är jag med i några olika rasgrupper där man tydligt ser att alla whippetar oavsett var i världen dom befinner sig är lika till sättet. De leker på ett visst sätt, de vilar på ett och de springer på ett annat. För alla hundar vilar, de är bara det att de gör det på olika vis. Jag skrattar ofta när jag ser bilder på whippetar som ligger på rygg med alla fyra ben rakt ut stödda mot en soffrygg eller gårdshundar som vilar som paddor på en filt eller en gräsmatta. Jag är helt säker på att ni med andra hundraser känner igen detta och kan se andra beteenden som hör till just den rasen.
Här ligger Norton "paddan" bredvid sin kompis Allan. Såhär ligger gårdshundar utsträckta med magen mot marken. Jag har sett mängder med bilder på just denna liggstil och det ser så skönt ut. Jag hade tänkt att slänga mattan han ligger på men Janne upptäckte att den är något av en favorit så den fick bli kvar. Tack, sa Norton!

När det kommer till lek kan man tydligt se vilka hundar som leker bra ihop och vilka som leker mindre bra ihop. Även om alla hundar talar samma språk och förstår varann är det inte säkert att de är en bra matchning. En del älskar att brottas och ha närkamp medan andra mest vill springa runt och jaga varann. Klart att det kan fungera ändå men där ser man en tydlig skillnad mellan raser. Norton växte upp med en kinesisk nakenhund "Sigge" och en pudelblandning "Knut" som båda tyckte om att bli jagade runt i trädgården. Att jaga med för den delen. Norton däremot ville brottas och närkampa. Det fungerade jättebra när Norton var en valp och inte betedde sig som en kanonkula, men när han blev äldre och tung tyckte de små hundarna att det gjorde ont när han sprang in i dom med full fart och brottades. Då fick matte gå in i leken och avbryta när det blev för tufft.

Hursomhelst så är det roligt att det kan skilja sig så markant mellan vardagliga beteenden som egentligen inte har något med arbetsegenskaper att göra. Jag har helt klart fallit pladask för vinthundar även om jag naturligtvis älskar alla raser.

söndag 5 juli 2015

Hundras jag är nyfiken på att veta mer om

Nederlandse kooikerhondje är för mig en ganska ovanlig hundras här i landet och jag kan inte påstå att jag varken träffat eller sätt särskilt många. Det finns ett exemplar i stan vad jag vet och den verkar vara en mycket trevlig hund som är följsam och stabil. Jag har sett ett tv program om rasen där den beskrivs som just följsam och lättlärd.

Detta tillsammans med sitt milda fina utseende gör att jag vill veta mer om rasens egenskaper och jag delar detta här.

Koiikerhondje härstammar från Nederländerna där den användes som gårdshund och "lockhund" vid andjakt och den tillhör spanielraserna. Tack vare att hunden ska arbeta tillsammans med sin ägare är den mycket lyhörd och intelligent. Det gör även att den som äger en sån här hund behöver låta den få mental stimulans och berikning för att få en nöjd och tillfreds individ. I utbyte mot detta har ägaren en lojal och trogen hund som kan användas till en mängd olika aktiviteter. En uppfödare av rasen säger själv att det är bara fantasin som sätter gränserna då rasen är så pass allsidig.

Svenska kennelklubben beskriver rasen som en alert och intelligent hund. De säger också att hundarna utvecklar personligheter och charm som gör den till en älskad familjemedlem. Av ägaren krävs det en konsekvent fostran för att få den följsam och harmonisk. Dessa hundar är avlade på att reagera snabbt på signaler, därför behöver ägaren ta till vara på denna egenskap och nyttja det under aktivering och träning.

Det verkar inte finnas några nämnvärda sjukdomar som följer rasen. Den unika stamboken med
individer från hela världen har gjort rasen sund och frisk.


Tack vare detta är hundarna pigga även i hög ålder och de blir ofta gamla.

Jag hoppas att jag har turen att få träffa en koiiker en dag som bekräftar att rasen är så fantastisk som den beskrivs.

Härliga sommartider

Norton ligger mest i skuggan de här varma sommardagarna. Han försöker hitta svala liggplatser vilket han lyckas rätt bra med. Ofta ligger han i en rabatt där jorden är sval eller så ligger han helt utsträckt i gräset med magen mot det svala.
Sommarstugan har visat sig från sin absolut bästa sida för oss alla. Vi fixar i trädgården, njuter, badar, åker båt och har det bra. Norton har blivit en riktig badpojke, han vill inte lämna badet utan att ha doppat sig och simmat lite. Han dyker ofta ner med hela huvudet och hämtar vass och annat från botten. Vi hade nog aldrig trott att han skulle uppskatta vatten så mycket som han gör. Igår var en så varm dag att vi fick bada mammas whippet Harry för att kyla ned honom. Förmodligen tyckte han själv att det var ganska skönt då han följde med ner utan protest.

Varma dagar är väl egentligen det minsta bekymret, det har vi väntat på hela långa vintern och den ovanligt kalla våren. Men sen finns det folk som inte vet bättre, som lämnar sina hundar i överhettade bilar. Har läst på flera ställen att räddningen har varit en krossad bilruta för att få ut hunden men har även sett att i vissa fall har det varit försent. Hunden har dött av värmen. På sociala medier har jag sett bilder på skyltar uppsatta vid parkeringar där det står att bilrutan kommer att krossas om man lämnar hunden för länge i varm bil. Att det ens behövs är skrämmande!

Jag lämnar detta otrevliga ämne för ett som är lite trevligare. Ett av sommarprojekten i stugan har varit att bygga en utkiksplats till Norton. Är det nåt jag har lärt mig om gårdshundar så är det att dom gärna har en plats vid ett fönster som dom kan sitta och spana ut igenom. Därför bestämde jag mig för att med hjälp av Janne (såklart, kan inte helt själv än) att bygga en kombinerad förvaring/utkik. Jag köpte två stycken färdiga hyllplan av furu på brädgården. Av dessa mätte vi upp bitar, sågade och skruvade tills vi fick till den.

Norton hjälper såklart till...
Nu sitter våra fönster lågt så jag kunde inte göra exakt så som jag hade tänkt från början. Då hade förvaringsfacken blivit alldeles för små. Jag hade velat haft tre våningar men fick nöja mig med två.
Dag två i projektet ser ni på bilden över. Norton är där och hjälper till med det han kan. Han lägger sig gärna där matte ska sitta. Det svåra när man inte har erfarenhet av möbelsnickeri är att få det på millimetern rätt med att borra. 
Här är hyllan/utkiken klar efter mycket svett. På toppen är platsen givetvis förhandsbokad för en liten hundrumpa. Övriga fack ska invigas med korgar och andra mysiga saker. Tänk vilken bra kombo det blev. Eftersom stugan är liten och det är ont om förvaring så känner jag mig väldigt nöjd med mig själv just nu ;) Hoppas bara att den blir lika populär hos Norton.
Målad och klar. Härliga Hund tidningen ligger självklart redan i hyllan/utkiken så fattas det bara lite korgar. Hundrumpan är också på plats.

onsdag 27 maj 2015

gammal kärlek rostar aldrig

Bloggen har fått en rejäl paus med fundering på om jag ska sluta helt då jag har ont om tid. Men samtidigt så är bloggredskapet så givande att det är svårt att sluta. Det är inte bara skönt att skriva och tömma hundtankarna utan jag hittar alltid nya spännande saker i hundvärlden.

Första numret av Härliga Hund damp ned i brevlådan häromdagen. Just precis, jag har tagit en prenumeration av tidningen under sommaren och vet att jag kommer få mycket underbar hundläsning. Härliga Hund redaktionen har enligt mig en sund syn på hundlivet och jag kan varmt rekommendera deras pappersupplaga likaväl som hemsidan.

Norton njuter av att sommaren är på väg. Att vara ute är en gårdshunds dröm och han är helt slut på kvällarna. Även om Norton numer mår bra på det foder som han äter så är jag orolig att det inte är tillräckligt. Ni som följt Nortons sjukdomshistoria vet hur känslig han är och jag börjar få slut på idéer nu. Han äter fortfarande 100% vom med tillskott av benmjöl och vid tillfälle mineraler och vitaminer. Jag har rådfrågat flera av de stora färskfodermärkena och de kan inte råda mig. Det verkar mest som att de säljer in sina egna märken utan att förstå hundens problematik. Om det är nån som vet vart jag vända mig för att få kunnig guidning inom foder så mejla mig gärna.

Gå tillbaka till torrfoder är helt uteslutet då vi ser markant skillnad på vår hund. Buken är inte längre spänd, darrningarna mellan måltiderna är borta, rastlösheten är utbytt till lugn och ro och den allmänna hälsan är helt klart bättre. Norton har en helt annan levnadsstandard idag än för ett år sedan och det är foderbytets förtjänst. I torrfoder är spannmål av olika slag huvudingrediensen vilket är ett relativt nytt påhitt för våra hundar. Även om hunden som tamdjur har utvecklats bort från vargen så får vi ta i beräkning att i tiotusentals år har hunden ätit kött och rester från oss och fungerat alldeles utmärkt på det. Torrfoder har i relation till detta funnits på marknaden i mindre än hundra år och då är det inte helt omöjligt att vissa bieffekter dyker upp som till exempel allergier och magproblem. Diskussionen kan bli lång och det är upp till var och en hur vi utfodrar våra hundar, huvudsaken är att hunden mår bra.

torsdag 16 april 2015

Senaste nytt

Kvinnan kunde inte betala taxiresan, då tog chauffören hunden som pant. Läs mer HÄR

Kolla in 9 anledningar till att man ska ha hund HÄR

Ännu en kändis "asseccoarhund" i miniformat, kolla in Monte på bild HÄR

Expressen listar de populäraste raserna HÄR

torsdag 2 april 2015

Funderingar

Jag funderar mycket kring allt som rör hund och ofta kommer tankarna ned här. Nu har det inte blivit så på sista tiden så ofta som förut då jag har mycket annat att göra. Men då och då är det kul att dela med sig av hundtankar och ibland håller andra hundmänniskor med mig och ibland inte.

När jag köpte min andra whippet för länge sen sa den uppfödaren att den här hunden är speciell, han är en sån där "kryddvalp". Det lät oerhört charmigt och lockande, vilken valpköpare vill inte ha en speciell valp? Det som menades med "kryddvalp" var att just den här hunden hade en utmärkande doft kring öronen och stack man dit näsan så kände man den här doften tydligt. Nu var det inte bara därför jag valde den här valpen men jag minns det så väl och detta fenomen har följt mig i tankarna genom åren. Varför jag tar upp detta här är av den enkla anledningen att den valpen var en hund med autoimmuna sjukdomar och allergier som visade sig när han var runt 5 månader. Nu är det så att Norton luktar "kryddigt" i ansiktet och han bär också på en kronisk sjukdom. Skillnaden är att Nortons doft sitter mellan ögonen, högst upp på nosryggen, whippetens doft satt runt öronen.

Är detta bara ett sammanträffande? Min teori som inte styrks av någon annan än mig själv, är att denna "kryddiga" doft man kan känna redan från att hunden är liten är en förvarning om att något i kroppen är i obalans. Det sitter många körtlar runt om på hundens kropp, däribland runt ögon och öron. Det skulle kunna vara så att det utsöndras hormoner och dofter i dessa körtlar beroende på vad som är i obalans och vilka hormoner som spelar in. Det kanske utsöndras från andra körtlar också men att vi känner av detta i hundens ansikte beroende på att vi oftast är där och pussar och gosar med hunden.

Jag tycker mig känna en skillnad på dofterna mellan hundarna. Även om whippeten är död sedan många år kan jag ändå minnas hur han doftade runt öronen. Den lukten var inte obehaglig på något sätt, den var faktiskt "kryddig". Nortons doft mellan ögonen är mer stickande i näsan och mer påtaglig. Janne och jag brukar skoja med Norton och kalla honom gödselstacken eller dyngstacken... Detta är dock bara ibland och jag har ännu ej noterat något samband. Jag söker efter ett mönster för att avgöra när denna doft framträder men kan inte säga att den har med något speciellt att göra. Kanske händer detta när bukspottkörteln är aktiv och startar igång någon hormonell process i Nortons kropp.

Jag har tidigare nämnt att hundar har en hälsningsprocess när de träffas och den är extra lång när hundar träffas för första gången. Ceremonin börjar med att de luktar varann i ansiktet, går vidare på halsen, ljumsken och sist baken. Forskarna tror att hälsningen går till på det här sättet för att de olika körtlarna som är placerade på dessa ställen talar om olika saker. Genom att lukta igenom hela kroppen på varann får hundarna veta hur gammal den andra är, vilket kön den har, om den är frisk, vilken hormoncykel hunden har och antagligen mycket mer än vi förstår. Om det är så tycker jag att min teori kring dessa "kryddvalpar" borde innehålla ett korn av sanning.
Anledningen till att två av mina hundar har doftat från körtlar är för att de burit på varsin sjukdom. De har inte bara haft olika dofter, de har även haft olika sjukdomar. Mina friska hundar har inte haft någon utmärkande doft.

 Är det någon mer som har hört talas om "kryddvalpar"? Någon som har noterat starka dofter kring sin sjuka hund? Har ni tankar kring det här så kommentera gärna eller mejla.

måndag 23 mars 2015

1 steg framåt och 2 steg bakåt

I ett tidigare inlägg så skrev jag om hur vi kastrerat Norton och att han samma stund som tratten åkt av bröt av klon på sporren. Så nu har han gått en vecka till med tratt för att undvika allt slickande på en öm sporre. Klon lossnade helt så det har läkt väldigt fint. Tack och lov har det varit torrt ute så vi har inte behövt krångla med vattentätt bandage och sånt. Såret efter klon har gått ihop och det har sett torrt och fint ut under hela läkningen. När jag var dagmatte åt manchesterterriern Lennox så bröt han en klo på en sporre som faktiskt var ganska svårläkt. Veterinären tog bort hela klokapseln och bandagerade men då det var blötväder och slask ute så var det svårt att hålla såret torrt och rent. Jag minns hur vi varje promenad fick tejpa platspåse runt för att hålla det fint.

Såret efter kastrationen har läkt jättefint och han verkar ta det hela med ro. Någon större förändring har vi inte märkt av än. Dels har det inte gått så lång tid och sedan har han fortsatt varit dämpad på grund av klobrottet. Däremot är det många hanhundsägare som redan efter två veckor märker av en liten förändring i hunden efter kastreringen. Många upplever att intresset för tikurin och andra starka dofter börjar avta.

Igår var det i alla fall dags att gå en lite längre tur vilket gladde oss alla. Norton var helt galen och ville busa hela tiden. Inte lätt att vara matte då som måste försöka hålla honom lugn när man själv blir glad av att se att han mår bra. Hursomhelst så har han mycket energi i kroppen efter tre veckors vila så jag har full förståelse för hans urspårningar. Resten av dagen var allt som vanligt och vi alla njöt av att Norton kunde ligga i soffan utan tratten. I morse däremot kl 5 så vaknade vi av att han låg och smackade och slickade sig runt munnen. Jag vet att hundar gör så när de behöver spy eller har ont i magen så vi tände lampan och såg att Norton låg i "böneställning" på golvet. Onej kände jag i hela kroppen då jag trodde det var dags för hans kroniska inflammerade bukspottkörtel igen att bli akut sämre. Jag tog ut honom på en liten promenad och han rastade sig som vanligt. Janne plockade upp Norton i sängen och masserade magen och efter en stund slappnade Norton av tills han somnade. Kort därefter började magen att köra och kurra högt. Trots att han piggade på sig är Janne hemma med honom idag om det skulle behövas ett akut veterinärbesök och han har heller inte fått någon mat ifall att det skulle vara bukspottkörteln som är irriterad. Kroppen startar igång bukspottkörteln vid födointag och om det är ett riktigt skov på gång så kan vi häva det genom att låta magen vila från mat. Under dagen så har Norton varit som vanligt som om det magonda aldrig hade hänt.

Jag har försökt att sätta mig in i kronisk pankreatit och vad det innebär för hunden. Detta kan du läsa om under fliken till höger på startsidan. Men vissa symtom eller tillstånd förstår jag mig inte på. Kan det ha varit ett skov på gång eller var det vanligt magknip? Böneställningen indikerar på att bukspottkörteln har reagerat på något men att det gick över så fort tyder på att det var något annat. Jag blir inte riktigt klok på det här ibland. Jag har läst lite under dagen om hundar som har magknip av alla olika slag och visst kan man se ett samband mellan kronisk pankreatit och andra magproblem. Vi får se om detta återkommer eller om det går tillbaka till vad det var innan. Det har ändå varit en längre period som varit lugn i hans sjukdomstillstånd.

Nu håller vi tummarna för Norton